Moderna innovationsteorier
De här lite nyare innovationsteorierna tar med mer av komplexiteten och dynamiken hos innovationsprocesser, och tar hänsyn till fler faktorer som påverkar hur innovationer uppstår, sprids och påverkar samhället. De används av företag, regeringar och forskare över hela världen för att informera strategier och politik för att främja innovation och ekonomisk utveckling.
Moderna innovationsteorier
I förra bloggposten gick vi igenom några klassiska teorier om innovation. I jämförelse är de mer moderna innovationsteorierna mer dynamiska och mångfacetterade jämfört med de klassiska teorierna. De tar hänsyn till en rad faktorer, bland andra sociala, ekonomiska, tekniska och institutionella aspekter av innovationsprocessen. Här är några exempel på dessa moderna innovationsteorier:
Öppen innovation[1] betonar vikten av att integrera externa idéer och resurser i innovationsprocessen. I stället för att förlita sig enbart på intern forskning och utveckling, uppmuntrar öppen innovation företag att samarbeta med andra organisationer, inklusive konkurrenter, akademiska institutioner och kunder, för att maximera innovationspotentialen.
Innovation Ecosystem[2] är ett modellbygge som fokuserar på den komplexa interaktionen mellan olika aktörer, inklusive företag, myndigheter, akademiker och samhällsorganisationer, inom ett specifikt geografiskt område eller bransch. Innovation Ecosystem främjar samarbete och kunskapsdelning för att stimulera innovationsaktiviteter och ekonomisk tillväxt.
Design Thinking[3] är en problemlösningsmetodik som ursprungligen utvecklades inom designfältet men har sedan dess spridit sig till andra områden, inklusive affärsstrategi, produktutveckling och innovation. Metoden är känd för sitt människocentrerade tillvägagångssätt och betoning på att förstå och tillfredsställa användarnas behov och önskemål på ett kreativt och iterativt sätt baserat på feedback från användarna.
Clayton Christensen[4] återanvände begreppet Disruptive Innovation för att utforska hur nya teknologier och affärsmodeller kan störa befintliga marknader och branscher. Disruptive innovation börjar vanligtvis på nischmarknader med enklare, mer prisvärda lösningar innan de så småningom utmanar etablerade aktörer och förvandlar hela branscher.
En gammal goding och klassiker för oss som ibland verkar i den offentliga innovationsmiljön är Triple Helix-modellen[5]. Modellen (över)betonar interaktionerna mellan akademi, industri och offentliga sektorn för att driva innovation i en kunskapsbaserad ekonomi och vikten av samarbetsrelationer och kunskapsutbyte mellan dessa tre sfärer för att främja innovation och ekonomisk utveckling.
Hållbarhetsinriktad innovation[6] fokuserar på att utveckla innovativa lösningar som tar hänsyn till miljö- och sociala utmaningar samtidigt som de genererar ekonomiskt värde. Den betonar principer om hållbarhet, såsom resurseffektivitet, social rättvisa och långsiktig livskraft, i innovationsprocessen. Bredda mot de globala målen.
Ett ännu större grepp tar det normativa modellbygget Systemisk innovation[7] som är en är en strategisk och holistiskt inriktad ansats för att utveckla och implementera innovationer som syftar till att lösa komplexa samhällsutmaningar på ett effektivt och hållbart sätt. Den skiljer sig från mer traditionella innovationer genom att fokusera på att förändra hela system eller ekosystem snarare än enskilda produkter eller processer. Den svenska innovationsmyndigheten Vinnova har gått ”all in” på modellen och krokat arm med halva det nationella innovationssystemet under begreppet Impact innovation för att förverkliga innovationspolitiken. Det ska bli intressant att se resultatet av de systemförändrande innovationerna.
De här lite nyare innovationsteorierna tar med mer av komplexiteten och dynamiken hos innovationsprocesser, och tar hänsyn till fler faktorer som påverkar hur innovationer uppstår, sprids och påverkar samhället. De används av företag, regeringar och forskare över hela världen för att informera strategier och politik för att främja innovation och ekonomisk utveckling.
En varningsflagga; innovation är populärt. Alla vill vara del av den nya utvecklingen. Det sätter sina spår i innovationspolitik och -praktik. Innovation kan "kapas" av olika grupper eller personer som vill styra och sätta sig eller sina intressen på toppen. Vad säger att de tre sfärerna i Triple-helix-modellen är de mest relevanta? Näringsliv, det offentliga och akademin. Var finns religionen, marknaden, militären, eller vilken annan ”sfär” som helst? Nåväl, falukorven kan skäras både på längden och tvären. Bygger den systemiska innovationsmodeller på vetenskap och fakta om hur innovationer utvecklas? Eller är det något som låter rätt och rimligt och passar innovationspolitiken snarare än faktisk utveckling?
Är dom här teorierna användbara för att leda innovationsarbete? Ja definitivt. Men fortfarande så rör vi oss på ett ganska abstrakt plan. Vi behöver nog lite skarpare verktyg för att praktiskt kunna leda och vara en del av innovationsarbete. Mer om det i nästa bloggpost.
Häng med, vi ses i nästa post i Innovationsbloggen!
Joakim Falkäng och Mikael Berg
[1] Chesbrough, H. W. (2003). Open Innovation: The New Imperative for Creating and Profiting from Technology, Harvard Business Press.
[2] Adner, R. (2017). Ecosystem as Structure: An Actionable Construct for Strategy. Journal of Management, 43(1), 39–58.
[3] Brown, T. (2008). Design Thinking, Harvard Business Review, 86(6), 84–92.
[4] Christensen, C. M. (1997). The Innovator's Dilemma: When New Technologies Cause Great Firms to Fail, Harvard Business Review Press.
[5] Etzkowitz, H., och Leydesdorff, L. (2000). The dynamics of innovation: From National Systems and "Mode 2" to a Triple Helix of university-industry-government relations. Research Policy, 29(2), 109-123.
[6] Schiederig, T., Tietze, F., & Herstatt, C. (2012). Green innovation in technology and innovation management - an exploratory literature review, R&D Management, 42(2), 180-192.
[7] Geels, F. W. (2004). From sectoral systems of innovation to socio-technical systems: Insights about dynamics and change from sociology and institutional theory, Research Policy, 33(6-7), 897-920.
