Från Sinclair ZX81 till Internet of Things
Ove Lautensack är IT-killen som inte förstod hur man programmerade på datorlektionerna i skolan. Men revansch skulle han få! Efter att på egen hand ha lärt sig mer om ämnet, så kom han tillbaka till skolan och var bättre på programmering än självaste läraren. Idag arbetarOve som lösningsarkitekt och här berättar han bland annat om sin allra första dator, hur hans karriär banade väg och dessutom så delar han med sig av vad frihet innebär för honom.
Hej Ove! Vem är du och hur ser din bakgrund ut?
– Jag är 53 år och bor, tillsammans med min fru och ett av mina två barn, i södra Dalarna i en liten ort kallad Folkärna vid Dalälvens strand. Vi flyttade ut på landet för att komma närmare naturen och få lite bättre livskvalitet eftersom att jag gillar naturen och lugnet det ger.
Jag har varit intresserad av datorer sen i början av 80-talet. 1981 så köpte jag min första dator – en Sinclair ZX81 med hela 1024 byte i minne och 8-bitars cpu med hastighet på 3.25 Mhz – bara för att jag inte förstod hur man programmerade på datorlektionerna i skolan. Jag ville revanschera genom att lära mig själv och revansch fick jag då jag kom tillbaka och var bättre på programmering än vad självaste läraren var. Att köpa dator istället för moped upplevdes nog som lite annorlunda av mina kompisar på den tiden, men så fick det bli. Och på den vägen har det fortsatt och snart 40 år senare så pysslar jag mycket med Internet of Thingspå fritiden. Det är helt fantastiskt vad man kan göra idag med hjälp av öppna plattformar inom elektronik och open source. Idag styr jag mycket utrustning i mitt hus med hjälp av rösten eller mobilen. Har även en touchpanel där man kan läsa av sensorer för temp och luftfuktighet. Jag har helt enkelt alltid något IoT-projekt på G.
Jag ville revanschera genom att lära mig själv och revansch fick jag då jag kom tillbaka och var bättre på programmering än vad självaste läraren var.
Jag trodde i min enfald att jag skulle tröttna på datorer om jag började arbeta med IT. Därav kom jag på lite sent att det var inom IT jag skulle arbeta… Men efter lite omstart så utbildade jag mig i data- och systemvetenskap på Stockholms Universitet.
Jag hade turen att bli klar med utbildningen när IT var hett och konsultbolagen stod i princip i kö för att anställa och de lockade med den ena förmånen efter den andra i hopp om att överglänsa varandra i jakten på IT-resurser. Jag startade dock min karriär som systemutvecklare inom processnära industri. Jag ville nämligen jobba med “riktiga” system för att få en bra grund för förståelsen av hur man bygger produktionskritiska och komplicerade system. Efter ett par år så bytte jag fokus och jobbade både som konsult och fast anställd inom olika branscher och jag hade förmånen att även få jobba på ett dot-com-bolag under slutfasen av dot-com-eran.
Det är inspirerande att översätta krav till en arkitektur som löser verksamhetens behov.
Efter att ha jobbat i rollen som systemutvecklare och arkitekt hos ett antal olika arbetsgivare så fick jag chansen att axla ansvaret teknikchef på ett större transportbolag och fick där nytta av min breda kompetens inom IT. Det var ett mycket roligt arbete som jag med glädje brukar tänka tillbaka på som ett av mina mest givande anställningar.
Idag, i skrivande stund, så jobbar jag i rollen som lösningsarkitekt på Trafikverketoch just nu så är jag huvudarkitekt i ett projekt som ska ta fram ett nytt nationellt underhållssystem baserat på produkten Maximo. Projektet är komplext och omfattande, vilket är väldigt roligt. Faktum är att det finns stora utmaningar gällande systemintegrationer, även om det kan tyckas verka lätt att bara koppla ihop system. Det är hur mycket som helst som kan gå fel om man inte bygger integrationen på ett bra sätt, och jag skulle tro att merparten av de största problemen företag har ligger i integrationen mellan system.
För mig är rollen som lösningsarkitekt perfekt eftersom att man befinner sig mellan tekniken och verksamheten. Det passar bra om man gillar att se helheten och även de mjuka sidorna i ett utvecklingsprojekt. Det är inspirerande att översätta krav till en arkitektur som löser verksamhetens behov.
Det kan också vara en frihet att man har en omgivning som stöttar en när man ger sig in i olika utmaningar.
Hur gick det till när du blev egenföretagare?
– Jag har alltid varit nyfiken på hur det skulle vara att driva en egen verksamhet och det har hela tiden funnits med på min “bucket list”. Jag tror att det var i samband med att jag utbildade mig till ekonom på gymnasiet som jag tyckte att det verkade kul att “ha koll” på sin ekonomi och själv välja hur man kan påverka resultatet. Men det som triggade mitt val i att bli egen var en önskan om att frigöra mig från ansvar och arbetsuppgifter i moderbolaget när man är anställd som konsult. Samtidigt så blev jag nog lite påverkad av kollegor i mitt projekt som redan hade gjort den här resan och som jag upplevde verkade friare och att de kunde ha mer kontroll. Att det blev Kvadrat beror nog mest på att jag upplevde att de verkade ha väldigt kompetenta konsulter hos sig och att jag fick ett väldigt bra första intryck.
Istället för att få ett “anställningspaket” av en arbetsgivare, så kan man utforma sin anställning som man vill i det egna bolaget.
Vad är det bästa med att vara egenföretagare?
– Jag har inte hunnit vara egen så länge än… Men hittills så tycker jag att mitt arbete, mer eller mindre, fortlöper som det gjorde innan – dock med fördelar som att jag känner att jag har mycket större möjligheter att styra över hur jag ska utbilda mig, vilken utrustning jag vill ha och att det är enklare med ledighet. Istället för att få ett “anställningspaket” av en arbetsgivare, så kan man utforma sin anställning som man vill i det egna bolaget.
Vad är frihet för dig?
– Att ha handlingsfrihet och rörelseutrymme! Frihet är när man kan göra vad man vill – när man vill; till exempel att ta kajaken och sticka ut på havet eller på sjön. Det kan också vara en frihet att man har en omgivning som stöttar en när man ger sig in i olika utmaningar.
Tack så mycket, Ove!
